Jag vill ha en blomsteräng, ett hus i trä och en bäck som porlar och ett vattenfall. Jag vill ha en meditationshörna i min trädgård, en mulltoalett  ett ljus- och ljudspel och en varmkompost.

I växthuset står mina växter på tillväxt, nedstuckna i gamla hundmatsburkar och mjölkpaket som jag diskat ur och återanvänt. Häcken växer sig över huvudet så man kan inte se in till grannen och det är skönt. Jag väntar otåligt på att mina solhattar, astrar och hänglobelier ska vecklas ut till blommor. Hela landskapet prunkar av iver över den hastigt a nnalkande värmen och i köket doftar det syren från den bukett jag fick av min väninna i går. Det gör inget att diskbänken är över belamrad och att julgardinerna ännu hänger kvar.

Jag har en massa berättelser som ivrigt väntar på att skrivas ned, men jag får snällt vänta tills Leo fått vara ledig juni månad ut. Sedan kan de få komma de där vakna timmarna mellan frukosten vid lunchtid och dagishämtningen innan nattskiftet på tidningen tar vid. Hösten är ett stort frågetecken, men jag har hittat en vän som tror på mig och mina berättelser, det är värt mycket.