måste passa på att prutta av mej nu medan min man är i dushen. Vi är fortfarande inte där att vi pruttar i varandras närvaro. Jag är jättetrött. Varför är jag jättetrött. Kan det bero på att jag rollat av allt hundhår från mina demonstratriskläder jag ska ha i morgon när jag ska stå i ett av stadens matpalats och demonstrera ekologisk mat...Eller är det för att jag varit i full gång sedan i morse och hunnit med både en timmes powerwalk (man går i snabb takt medan man svingar enkiloshantlar enligt ett utänkt rörelsemönster som tränar rygg, axlar, bröst och en mängd muskler jag inte vet namnet på...) och en timmes fotboll med sonen. Morgondagen blir hektisk. när ska jag hinna göra räkningarna - dom måste göras annars kommer kronofogden och kör ner hela mitt liv i halsen på mej - ungefär.

I morgon kommer förstärkningen. då kommer en dotter med vovve för att passa sonen när jag smitit iväg för att köra hem honom från skolan (jag kommer köra i förkläde och hela kock-kittet) . De längtar efter varandra båda två. MEst längtar sonen efter att spela actionspel med dotterns pojkvän eller om det är expojkvänn - jag måste erkänna att jag inte riktigt har koll vilken deras relationsstatus är, men det struntar sonen i. Han avgudar pojkvännen och blir glad varje gång han ser honom.

Det känns skönt att veta att sonen är i goda händer medan jag står och ler mitt genomtrevliga leende så jag får träningsvärk i käkarna.

Direkt från matdemon till möteslokalen, då ska det diskuteras kvinligt företagande. Då bör jag vara utvilad och kreativ och inte lukta svett och gammalt matos. Hur gör djur - jag menar hur gör man då?

Jag vill ju vara där, men jag vill vara utvilad. Man kan inte få allt. Just nu är jag trött efter två timmars svenskatragglande med min man. Men han gör framsteg och det känns skönt. Han kanske kan försörja mej på min  ålders höst. Om han inte tröttnat och skaffat någon yngre det vill säga. Låter jag pessimistisk. Tänkte bara att det kanske är rätt åt mej. Goes around - comes around heter det ju.

men det struntar jag mest i just nu. Eftersom vi är väldigt kära just nu och eftersom jag bilknarkar The secret (någon amerikansk framgångs, självhjälps grej som är i ropet) ska jag leva i nuet och känna mej älskad...så det är bara att säga till sig själv "you go girl".

thats it.

det känns som jag är inne i ett flow nu - ett kosmiskt flow..barnen får spelningar, jobb, söker utbildningar. Själv har jag tagit sats en längre tid för att göra det där språnget och nu tror jag att jag snart flyger fram i en trestegsformation.

Ibland måste man backa för att gå framåt. Tillexempel var jag tvungen att skriva in mej på arbetsförmedlingen för att få pengar från soss. Okej ynka fyrahundra spänn och en miljon papper och intyg, men inskrivningen på arbetsförmedlingen -som jag trodde skulle vara en återvändsgränd - leder i stället framåt. Nu har jag fått världens bästa handläggare som sagt ja till att jag får bli coachad i stockholm av stagepool som har människor framför och bakom kameran som sin specialitet.

JAg börjar redan i juni och jag känner att jag behöver någon som puffar mej framåt, för jag har kommit bort från stigen. Men nu ska jag upp på den igen. Eventuellt gör jag också en reklamfilm lokalt och får kontakt med en bra filmare...och leder det åt rätt håll kan jag kanske göra kort och spelfilm med den personen - vem vet.

Min väninna som jag träffar och pratar med och vrider och vänder på karriär ochb liv med är inne på socialt företagande - arbetskooperativ, eventuellt kör vi igång något tillsammans. För min drivkraft ligger inte i hur stora pengar man kan göra, min drivkraft ligger i att göra något kreativt och kul och gör man det kommer pengarna - det tror jag. Jag måste börja i den roliga ändan inte i buisnesswoman ändan. Det blir fel på tänket då. Detknyter sej i magen då...

Så har jag börjat hjärntvätta mej med The secret som jag lånkörningsknarkar när jag åker bil. I går var jag med en annan väninna och eldade upp önskningar itll universum på en plats där elementen möts. Det är en mycket kraftfull handling som kommer att leda framåt.

nu ska jag dricka the och ta hand om familjebestyr. men jag tror att något spännande väntar bakom nästa kurva. Det är jag övertygad om.

alla på tidningen lever i chock. en gammmal trotjänare har gått ur tiden. Hans foto är uppställt på ett bord i köket/matsalen, flankerat av ett brinnande ljus i en ljusstake. Först var jag och bad redigeraren om ursäkt för att jag brusade upp, fråga nummer två var - när gick han bort. Alla på tidningen fick veta i morse. De lever lite i chock. De sitter och minns honom, dricker äöl, äter diskuterar om  honom. Han som var så snäll,så positiv. Det gick så fort.

Jag skäms för mina futtigheter, mina tillkortakommanden.

nu sitter alla och minns honom

jätte jätte jättearg och förstår inte riktigt varför - egentligen är det en petimetergrej. vår chefredaktör är i USA och lär sig mer om läsbara plattformar. VI har alltid en redaktionsruta där det står vem som är ansvarig utgivare. Jag påpekade för redigerarna att det står på intranätet att vi har två andra som tjänstgör som chefredaktörer medan jimma är overthere. Ingen är särskilt intresserad av att göra ändringen, för det tarvar tid och sånt har man inte så mycket av i dessa slimmade tider. Jag ska då gå in i teverummet där reportrarna sitter och dricker öl och fråga (som en nigande skolflicka ungefär) om inte vi ska ändra i redaktionssrutan.) då säger jag  ungefär som min tonåring skulle sagt "jag bryr mej inte. jag jobbar inte på tidningen" eftersom det känns som tidningen skiter i oss. Det var länge sedan de slutade bjuda in oss på festligheter arrangerade av fackklubben- vi på radiotidningen räknas inte riktigt och många tror nog att vi är rätt korkade - vi är ju inga "riktiga" journaalister. Så  varför ska man plötsligt påpeka fel, när ingen bryr sej, vem blir tacksam, vem bryr sig om att det blir rätt i tidningen och varför ska jag engagera mej i tidningen när den inte bryr sej om mej.

det gör mej arg - tror jag. djävligt arg.

Det blire mycket broaken english these days. JAg sänker min engelsknivå till att låta som en ry sk immigrants. SOom om min man förstod mej bättre då. Min yngsta dotter går i taket och rättar hela tiden min "russian killerwoman ennglish".

Det är morgon iaf om man jobbat och kommit hem fyra på morgonen. Klockan är ed andra ord halv tolv och han gör min frukost.

-You are my wife I make for you break first – someday I kill you, säger han där han står vid spisen medan stekfettet sprätter.

Det är ett stående skämt. "I kill you, I hate you", betyder Jag älskar dej.

Det luktar gott från spisen. Stekt lök, råstekt potatis, stekt strömming med arabiska kryddor, the, hembakat bröd och hemgjorda vegetariska biffar. Numera äter vi det mesta från scratch. Det är nyttigt. Man slipper alla tillsatser. Jag har lärt mig uppskatta yoghurt direkt på bröd istället för smör. Jag lägger rå lök på pannkakan. Det är de där små sakerna, som att jag säger Jalla bay i stället för hejdå när jag talar i telefonen, habibi till mina vänner ..Det fräser och sprätter ur stekpannan. Tomaterna svettas i oljan. Det ser gott ut. I teverummet diskuterar EU-parlamentet i Bryssel om shengengränserna. Italien och Frankrike vill stänga gränserna för de 25 000 flyktingar som flyr Lampedusa i Libyen. Vissa politier är upprörda. Vi måste ta emot dem och ge dem en fristad. Vi tjänade pengar på att sälja vapen, det är hyckleri att nu vägra göra det enda humanitära rätta, att ge dem en trygg fristad. Andra pratar om hårdare gränskontroll. Jag tänker. Vad hade hänt honom om han hade varit kvar nu. De rullar in tanks och skjuter på kvinnor barn män ungdomar, alla som vill ha bättre levnadsvillkor och lite frihet från diktaturens järnhårda grepp. Blodet flyter på gatorna. Vi lagar frukost. Han oroas för sin familj.

när man har barn får man på många sätt flera barn, döttrarnas väninnor och gamla pojkvänner blir liksom en förlängning av ens familj. Idag har jag sällskap hela vägen till jobbet med mellandotterns ex-pojkvän. Vi känner varandra rätt väl efter flera års umgänge. Mymlans barndomsvän sitter intill mej på jobbet med sinb ärbara dator och pluggar. Här får hon sinnesro - hon läser distans på universitetet och har förvandlats till något som liknar mer en väninna eftersom hon vuxit från barn - till vuxen.

Ju fler barn man har - ju större blir familjen av barnens vänner, pojkvänner, vänners föräldrar osv. Det är ett tydligt tecken på att kärlek är det enda som kan delas utan att det blir mindre kvar.

Vad vore en kvinna utan alla sina vänner. Jag har en massa väninnor som ger mej energi. Idag var en av dem förbi. Hon heter Hillevi. Hon kom för att hämta en söt liten fjärilstallrik som följde med hela vägen från småland när min dotter gick på folokhögskola och bodde i ett villa villekulla med får och tjurar på gården. Tallriken hade hennes rumskompis glömt och jag tog med två stycken för de var så fina. Så hade vi lite tjejträffar (sådana man har för att boosta varandra) jag Hillevi och Kristina. och jag hade lagt kakor på en sådan tallrik. Hon tyckte om den så hon fick den. Den andra tallriken hittade jag när jag städade ur mitt förra liv, huset i Höga Kusten. Hillevi fick också den andra för hon älskar fjärilar. Så kom hon och vi pratade, vi spånade och vi gav varandra energi. Hon fick mej att känna att jag kan tämja tigrar, äta klippor och flyga mot månen eller molnen. Därför har jag nu bestämt att jag ska göra en egen hemsida för mitt företag som jag så länge velat öppna. Jag vet vad det ska heta och jag vet vad jag ska sälja. Nu gäller det för oss två att ta varandra i handen och gå hela vägen - tappert mot slutmålet som framgångsrika egna företagare med egna unika affärsidéer. Skönt med vänner som får en att tro på en själv.

Yo go Hillevi :D

alla ljud förstärks när natten kliver in. Varmluftsugnen, klockan..jag väntar på att degen ska jäsa. jag ska baka för överlevnadens skull, eller för de hemmaboendes överlevnads skull, själv åker jag till Härnta för att jobba några dagar och rafsar med mej ett och annat ur frysen (som frysta soppor och pannkakor och andra kulinariska knepigheter). Hemmakvararna - de som blir kvar hemma får hålla till godo med fisk, hembakat bröd och den där bönröran som svämmar över frysen, som man kan klappa till vegetariska biffar om man blandar i mjöl och ägg - typ.

Sonen sover, vi har haft mysestund med Harry potter. Han älskar Harry Potter. Mannen har gått för att fira en bekant som gift sej. Han ville egentligen inte gå för vi har inte kunnat köpa någon present och så kommer han att bli berusad. Han gillar inte det - det är skola i morgon...

Min handläggare ringde till sist idag. Han kommer eventuellt att låta mej coachas av stagepool, vilket jag gärna vill - för jag har fullständigt tappat farten när det gäller min självpromotning. Det är svårt att sälja manus när man är okänd och dessutom tappat både fart och självförtroende. Men att ha en coach som kräver saker av en kan va rätt bra.

Nu sneglar jag på en mastersutbildning på ett år i stockholm på dramatiska högskolan. Aj så lockande det låter. Jag tänker om jag söker, kan jag ta ställning senare - jag kanske inte ens kommer in. Jag tänker, mitt jobb kanske läggs ner - så får jag pengar från trygghetsrådet i ett år - då kan jag plugga och få pengar i alla fall. Med lite tur/otur läggs mitt jobb ner (aj vad egoistisk jag var nu då).Har fått indikationer på att så kan ske, läste några papper på intranätet som låg uppe lika länge som en grisblink innan de plockdes bort igen. Om man analyserar texten kan man tolka det som att människor kommer att behöva lämna sina jobb. Då är frågan var. Jag är ganska övertygad om att avstånd till 08 området är en rätt avgörande faktor. Vi har väldigt långt dit - om man säger...

What else is new? Jo!

Jag har blivit kallad till intervju, jag och tretton till - till anställnignsintervju till stadens badanläggning. Min dotter är rolig. Hon sade

" mamma det är bra att du kollar att mutthåret inte sticker ut - eller att det inte sticker ut någon binda ur baddräkten. Du skrämmer barnen då"  Hon har högt förtroende för sin gamla mamma. Hon tänker på tiden när jag hade en röd baddräkt med vita prickar som jag hade inhandlat på katalogrea. Jag tyckte den var billig och bra. Hon skämdes men vågade aldrig säga att mutthåret syntes rätt igenom. Synd att hon inte sa det direkt, det hade kunnat bespara mej många pinsamma plasksejourer i bassängen. Typiskt.

  Men nu har jag en rekordelig svart sak i pansarplåt nära på. Den är säkert väldigt anständig, men min muslimske man tycker inte den är tillräckligt anständig. Han ser gärna att baddräkten går nedanför knäna och döljer axlarna. Sådana käcka badräkter gjordes på trettiotalet. Jag har sett bilder på minmormor iförd sådana. Men jag tror jag skulle se rätt rolig ut om jag hittade en fångrandig trettiotalsbadräkt. Som ett gammalt spöke ungefär.

  Vi har grälat lite om det där. Vad som är att betrakta som anständig badklädsel. För att slippa bråk har jag undvikit badhuset. Men om jag nu får jobb som livräddare kan jag iaf glädjas åt att jag inte behöver jobba i bikini. Jag kommer att jobba i shorts och T-shirt och det mina damer och herrar är väldigt osexigt.