mitt liv handlar mycket om att rensa nu, sedan vi fått ett flyttdatum - tionde augusti.

Därför rensar jag ur min inkorg i hotmail också. Hittade här ett boktips från min gamle konstnärlige ledare Claes-Göran.

bäst att klistra in det ngn stans så det inte försvinner i den allmänna villervallan för de där böckerna känner jag att jag vill läsa -(tack Claes-Göran):

Tystnader, författare Tillie Olsen, utgiven på Trevis förlag 1983,
ISBN 91 7160 581 9, originalets titel: Silences, första upplaga 1965

Hennes två övriga böcker heter Yonnondio, utgiven 1937 och Ge mig en gåta, utgiven 1962. (Den senare blev också till en mycket bra amerikansk film ”Tell me a riddle”.)

ljud i natten.

Något hamrar

en fläkt i kontorskomplexet. 

Natt, ljud mörker,

en klocka tickar.

Natt, ljud. mörker, sommaren flyr bort

Natt. Bilar längs öde gator.

Natt, ljud i mörker. Båtar lägger till och broar öppnas.

Natt ljud mörker. Våt asfalt.

Längtan bort från, längtan till.

Natt, lyktor

mörker

landskapet passerar.

Allt flyr bort.

äntligen..eller snart kan man utbrista äntligen för snart kan man köpa boken

http://www.atriumforlag.se/forfattare/tarkovskij.htm

måste lägga länken till det Umeåbaserade förlaget här så jag inte missar utgivningen. Bara för det har jag skickat efter filmen också filmen med stort F eller S möjligen. Spegeln. Den fanns med svensk textremsa - hurra!!!

måste samtiddigt drista mig till att skriva in ett filmcitat, som jag tycker är så poetiskt och vackert. Det kommer från en annan film....Blade runner.

"Alla dessa ögonblick kommer att försvinna i tiden - som tårar i regn"..."Dags att dö".

wow....och en annan ska försöka skriva dialog. Det är bara att slänga sig i väggen. Allt är redan gjort - taget liksom.

sonen är stor nu, sju snart åtta. Hans sommarkompis, flickan med det mörka håret och det gåtfulla leendet är på besök. I går kväll påbörjades det första egna hemmet, en koja intill äppelträdet, byggmaterialet bestod av trenne kartonger.

Ständigt finns planer på projekt för ut- och tillbyggnation. De olika flyglarna ligger skyddade (tror de) från fukten under några färglada lakan. Vinden hugger tag i det bräckliga huset och får wellpappen att skallra. Regnet piskar, de har stövlar och regnkläder på, emellanåt kryper de in i stora salen och ägnar sig åt några tummade och sönderlästa kalleanka pocket samt det nattsvarta Nintendo DS (som jag hela tiden försöker bära in och skydda från fukten). De är lyckliga. Inget första gemensamma hem är bättre än detta. Här bor den rena kärleken. Här bor den rena glädjen och nybyggarandan. De är smått  maniska i sin iver att färdigställa och laga det som blåser isär - för att nå målet, att krypa in i det allra heligaste - det gemensamma boet. Som ett nyförälskat par.

Jag läser följande:

"Om du har lyckats alltför väl i din aggressionskontroll, till följd av uppfostran och självfostran, om du har lärt dig att behärska dig i alla situationer, då kan det lbi mycket svårt för dig att hantera vrede på ett konstruktivt sätt".

AJdå! thats me in a nutshell.

.. lite längre fram i boken läser jag:

"....men i vredesuttrycket ingår å andar sidanockså ett maktanspråk, som i extremfallet kan lyda ungefär så här: "Jag är alltings mått, och alla får vara så goda att uppföra sig så att jag inte får  anledning att bli arg. Alla måste anpassa sig efter vad jag anser"  Och följdsatsen  blir: "Antingen uppför du dig som jag vill, eller också blir jag verkligt förbannad". Om budskapet i vreden uppfattas så, inleds en vredessprial. Vreden eskalerar. Vi talar då om  maktkamp. I en sådan finns angripare och offer. Men ofta vet man inte längre vem som är offer och vem som är angripare. Mycket ofta förgiftas en relation genom denna dynamik och förtroendet avtar tills man inte längre kan leva tillsammans. Bland det mest problematiska är om vreden inte blir förstådd av mottagren eller inte alls bedöms som rimlig. Då blir det omöjligt att uppnå vredens syfte - att förändra något i relationen - och vreden får inget sammanhang.

Thats me and my partner in a nutshell..

to be continued...

inte lite irriterad,,,rejält irriterad faktiskt när jag läste Alex Shulmans blogg där han ironiserade över unga tjejers meningslösa bloggande om mode och kläder ( i aftonbladet häromsistens, inte så länge sedan ska leta reda på den när jag orkar och lägga in länken här).

Som mor till tre döttrar, en i tonåren, två nu som passerat tjugostrecket så vet jag hur viktigt kläder är för identitetskapande i de där ungdomsåren. Det är lika viktigt som musiken man lyssnar till, böckerna man läser, filmerna man ser osv.

Att förlöjliga dem är manschauvunistiskt och inskränkt. Därför blev jag så glad när Elza Dunkels gav svar på tal:

http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/debatt-bloggarna-1.907307

Svetten lackar efter ännu en runda med grannens hund Kasper. I dag tog vi backen med bara två flåspromenader, resterande tid sprang vi. Målet är lite längre, lite snabbare för varje joggintur.

Så kommer jag tillbaka till bedrövelsen. Spagettitallrikarna på bordet precis som när jag lämnade dem. Det gör inget. På gården står barnens kojbyggen. Sonen leker med sommargästernas dotter.

Min yngsta dotter slår in "självhjälpspaket" till väninnan som fyller sjutton år i dag (eftersom hon shoppat upp alla egna pengar). Bättre rådvill än brödvill heter det. Hon finner trådrullar, nålar och annat plock . Kökslådorna är fulla med gummisnoddar. Hon vänder ut och in på ett plastetui med tårtljus och fyller dem med gummisnoddar i regnbågens alla färger och sätter sig att författa en instruktionsbok för dessa gumminsnoddar. Femton olika anävndningsområden kommer hon på (* uppdaterar med listan senare om möjligt). I bokkhyllan finner hon Svenska Naturskyddsföreningens "100 sätt att rädda världen" och jag donerar den villigt. Världen behöver alla unga frivilliga räddningsinsatser den kan få. Varför inte här i form av en ung rekryt som läser på rymdgymnasiet. Eftersom vi saknar inslagningspapper slår hon in paketet med tidningspapper. Det blir riktigt fint.

När det är gjort övergår hon till att visa mej ett och annat. Som att spela klipp från youtube med bra musik.

Nu spelar hon ett för att bevisa varför hennes idol Json Mraz är så outstandingly - bra....Här går han omkring på Paris gator och slöspelar på gitarren när han hör en slinga musik i fjärran. Någon spelar ett klassiskt stycke på fiol. Han följer ljudet och börjar slå på strängarna och lyckas fånga upp samma melodi. Han hittar kvinnan, en äldre kvinna, utanför ett varuhus. HAn närmar sig försiktigt, sätter sig på huk för att vara på samma nivå. Melodin får plötsligt en textslinga "a lovely day". De jammar tillsammans. Länge. När improvisationen är överstånden ger han henne alla pengar han har i sin ficka. (men han delar inte hennes vatten...undrar om han har bacillskräck). Klippet kommer i alla fall här:

http://www.youtube.com/watch?v=HWszEcjFSqo&feature=related

kära bloggdagbok:

krisen är över. Jag har hittat hem - hem till min lust. Hem till lusten till det skrivna ordet. Ett tag var jag riktigt, riktigt orolig. I tre veckor, kanske fyra har jag inte skrivit en rad...alltså det har blivit små dagnoteringar, mail och annat men inte en seriös rad. Nada. Inget skrivet på något av alla de projekt som ligger och pockar på uppmärksamheten nere i datonrs gömmor, längst inne i dess själ - det vi kallar hårddisken.

Men så i dag kom den tillbaka, längtan. Längtan efter att skriva. Som jag saknat den. Jag trodde jag hade tappat förmågan att formulera mig. Hade jag tappat den, hade jag jutappat bort meningen med hela livet.

Nu längtar jag åter till att inrätta min ordnade författarvardag...jag vet att det kräver väntan ty fritids har ännu sommarstängt, men jag närs av den pyrande glöden och längtan att sitta ensam i timmar vid datorn och forma ord och meningar. Jag längtar efter de gyllene ögonblick när det är möjligt att bygga drömda slott av damm och spindelväv. Jag längtar efter tystnaden där fantasin tar fart och skenar lika snabbt, nej snabbare än fingrarna över bokstavstangenterna. Det är som att skapa musik - fast med ord.