nä nu blir jag så där trött igen. Varför tollereras lite söt stickgrafitti men inte att man solidariserar sig med förtryckta i andra länder.

Jag är såååå trött på alla dessa vänner av ordning, tvättstugefashismen breder ut sig till att omfatta platser utanför tvättstugan, som den egna byn. Aja, bajja inte besudla vår vackra by med sådana häringa grejjor, ned med skiten bara, tänker de väl...vännerna av ordning.

här är iaf bildbevis på att det en gång på global action day for iran den 25 juli fanns skyltar uppe som solidariserade sig med alla frihets och demokratikäpande iranier, world wide.

mina döttrar är fasignerade av soluppgångens land i öster.

Där frodas så mycket, samtidigt, ungdomskulturen, speciell, mycket är specxiellt och jag erkänner att jag vet så lite om det där landet...så det kanske är förmätet av mej att lägga in denna länk...men ett litet finss, ett leende...kan man tillåta sig att skratta med - inte åt.

Här kommer det. Kjolmode i japan, saxat från en modeblogg september 2008:

http://lovemybodhi.typepad.com/bodhi/2008/09/index.html

alltså vi har inte umgåts påm ånga många år, men i augusti förra året hälsade jag på henne- Susanne. Vi var så tajta polare när vi gick på journalisthögskolan. Det var Susanne, Marie och jag och ibland var det Leif oxå. Men ofta var det bara Susanne och jag - för Marie hade familj och barn.

ibland var det naturligtvis Janet och Ann-Sofie och några andra oxå, men Susanne och jag vi hade några intensiva år där på början av åttiotalet. Två om man ska vara noga.

Så träffades vi i augusti. JAg hade GPS en på bilen som hjälpte mej att hitta till Gråbo där hon bodde i radhus. Vi berättade för varandra om våra liv och det var som om ingen tid gått. Och vi var helt ocensurerade med varandra, precis som då.

Så när jag sitter på jobbet och skriver ut tidningssidor så ringer Marie från Lysekil där hon sommarjobbar på Bohuslänningeno ch säger "har du hört vad hemskt" Vaddå hinner jag tänka som inte lyssnat på nyheterna vad har hänt. Det säger jag också "vad har hänt" Susanne är död" säger Marie. Det känns så overkligt. Så kommer antydan till tårar.

Hon är borta, vilket tomrum och så jag ångrar att jag inte åkte till klassens reunion nu veckan efter midsommar eller om det var veckan före men jag  hade inte tid och råd som vanligt. Nu är det för sent.

Susann, söta vackra snälla susann med de kloka ögonen, leendet i mungipan. Du är borta. Du saknas mej.

Så ont det gör.

alltså ibland kan man inte låta bli att garva även om man inte får - som nyss i radiostudion:

ähh va fan återkommer när jag fått ordning på den här djävla wav-filen.

alltså det där med när killar flirtar med en. Det är lite jobbigt och smickrande på samma gång. Som nu så har jag en som ska flirta med mej så fort jag ska köpa kaffe latte. Det är lite jobbigt, men samtidigt får jag mitt kaffe gratis. Men snart byter jag ställe för hur som helst vill man inte bli flirtad med hela tiden...och det känns lite oartigt att sätta upp ett fuck U finger eller dräpa av med något  elakt, för egentligen är det ju inte så allvarligt, det kan få rinna av en, men det blir ett problem och som alltid när problem dyker upp löser jag det på ett fånigt sätt, jag ler.

Och när jag skrattar och ler så tror han som flirtar och ger mig gratis latte att wow, hon gillar mej och så fortsätter han ännu mer. ...

Om en tjej flirtar med en är det inte lika jobbigt för där finns inga givna mallar på hur man ska bete sig och så är det inte lika vanligt och man känner sig inte lika utsatt heller. Det ärl iksom männens revir det där att få strö komplimanger ur sej till tjejer och så ska man bara gilla det - eller. För om man flirtar tillbkaa eller säger något fräckt då är det liksom kört...då tror mannen i fråga att nu är det bara en tidsfråga till påsättning...Om man säger något elakt, känner man sig elak. och dessa gratislattar kan jag vara utan. Vet inte hur jag ska komma omkring detta - fast egentligen är det ju ett I-landproblem - eller !?

from time to time roar jag mej med att läsa nätupplagan av the newyorker så jag tänkte dela med mej av de här skisserna från Sibirien ritade av och berättade kring av Ian Frazier.

enjoy:

http://www.newyorker.com/online/multimedia/2009/08/03/090803_audioslideshow_sketchesofsiberia

hipp hurra, han har hittat min trasiga gamla mobil och tiggt till sig den. Jag blev hysterisk häromsistens när jag inte fick in laddaren och körde in en hårnål i hålet där laddaren ska sitta och körde runt lite - tills den dog.

Nu häöll jag på att göra samma sak med min nya billiga skrotmobil, till dess att jag kom på att det var fel laddare. När jag httade rätt laddare gick det bättre.

Tältet ligger ute på gårdplanen och jag har roat mej med att lägga två blöta kalleankapocket (som varit förströelse för sonen i tältet) på tork och jag har tvättat ett överkast som luktar an ingen kattkiss, har katterna varit där inne och kissat montrå, då är ju tältet supernajs nu om man säger.

ja ja nu ska vi på ica och handla tårtingridienser och så blir det tacofest i kväll men då är ju jag på jobbet - typiskt, va..I går skulle jag supa skallen i bitar med min väninna men hon hörde aldrig av sig - hoppas hon lever om hon läser detta kan hon ju ringa mej. Jag vågar inte ringa henne för jag är rädd för att hennes man ska ställa konstiga frågor jag inte kan svara på och på hennes två mobilnummer svarfar hon aldrig. Ibland svarar hennes dotter och säger, kan hon ringa dej sedan och så ringer hon aldrig. Men det gör inget jag blir inte sur på henne för jag vet att hon har det svårt nu. Jag tycker om dej, men hör av dig ngn gång strumpan.

Idag är det den 25 juli...i den här byn har det stått knallar längs hela byagatan. Bygdens talanger har uppträtt på scenen. Så som designern som gjort klänningar med spelkort/spelmarker, makaroner, gelehjärtan och annat. 

Själv har jag stått och serverat fruktsoppa hela dagen med ett ständigt leende fasttejpat i mungipan. Den här gången utan betalning och pengarna till en god sak. Röda korset (som haft skamfilat rykte en lägre tid på grund av supersvindlaren af Donner).

Klockan tre hängde barnen upp banners över efyran. Det blef en lyckad aktion, bialr tutar och nu hänger den där ett tag.. bildbevis kommer senare.

God mat och skymingen sänker sig över byn. Ett år till nästa gång