har börjat på ett kamikazeprojekt. jag skriver på romanen med stort R och inte nog med det jag har lagt ut den på AFtonbladets tävlingssida BOK-SM.

Men vad jag inte fattade var att allt måste vara färdigskrivet den sista mars, hmmm, rimmar illa med miina övriga skrivprojekt då teveserien ska vara klar sista februari och den måste ju ändå ha prio nr 1. men en sak är bra, man får bita huvudet av skammen och vänja sig vid att folk läser vad man skriver och en annan sak är bra, man pressar sig att få ur sig mycket snabbt, material man sedan kan redigera.

adressen då.

här är den:

http://kapitel1.se/marie-buhr/elviras-hemliga-rum

Amerikanare är fantastiska. Jag menar det. De har en framåtanda som saknar motstycke. Min bästa väninna har varit amerikan sedan 1991 och jag saknar henne, men i morse ringde telefonen. Jag låg i djup dvala eftersom jag snurrade, snurrade hela natten på grund av alla kaffekoppar jag hällde i mig på jobbet. Fyra ungefär tror jag att jag äntligen somnade men sonen var ju pigg och skulle upp klockan sju så jag har legat i någon halvdvala fram till halv tolv på morgonen. Då kollade jag telefonen som ringt och det var en glad hälsning från min bästis Agneta. Hon kvittrade glatt om sin nya hemsida som hon höll på att bygga och jag kollade in den och drog mig till minnes de där fyra cd-skivorna med "the secret" känns som jag behöver lyssna på dom igen.

Det är rätt skönt man matar in dom i bilen och lyssnar hela vägen till jobbet samtidigt som Robertha Burns med austarliensk dialekt viskar "You are fantastic" "You are magnificant" jepp, till sist tror man att det är sant. Jag behöver sådant nu. en stor djävla egoboost.

jo just det här är länken til Agnetas hemsida:

www.healingbyagneta.com

love U AGneta. miss U Agneta.

det tar ju en timme att ta sig hem. snön vräker ner och jag tänker på den där sinnesrobönen, hittade den tack vare google:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden. Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst. Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia. Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet. Varje ny tanke startar alltid hos en ensam. Hämtad från "http://sv.wikisource.org/wiki/Sinnesrob%C3%B6nen"oj bombastiskt va?mmm men bra. En annan dag ska ja skriva om när jag stoppades av ledningen förra gången. året var 1988. jag skrev om en kille som utvisades från chile. men nu är jag trött, kanske orkar jag blogga om det i morgon, läs senare under lördagen.