Först känner jag mig lite obekväm när jag hänger av mig ytterkläderna. Jag känner mig vilsen i den feminina sfären som frisersalongen utgör. En man sitter och får sina polisonger putsade medan jag bläddrar i tidningen glamour. Jag känner mig föga glamourös, mer som en elefant i en porslinsaffär.

Snart är det min tur. Jag har varit här förut och Natasha ler stort mot mig och ber mig kliva upp till stolen en halvtrappa upp där man schamponerar håret. Osäkert balanserar jag likt muminmamman min handväska på handleden.

Natasa börjar schamponera mitt hår och en mild doft av äpple sveper genom rummet. Jag blundar och tänker på äppelodlingarna i Österlen som jag drömmer om att cykla bland någon sommar – den sommaren verkar aldrig komma.

Lite förstrött slänger jag ur mig en standardfråga till Natasha.  ”Hur är det med dig och familjen”.

I stället för på svenskt manér säga ”Det är bara bra”, sätter hon igång att berätta om en hemsk mardröm hon haft på natten. Hon har drömt om ormar, hemska svarta ormar på en bricka i matsalen och jag börjar gnugga mina geniknölar för att dra mig till minnes vad Freud eller Jung säger om reptildrömmar - men jag går vilse i det stora arkivet, vilket händer allt oftare nu mera. Namn, årtal - allt försvinner. I stället anförtror jag henne den ständigt återkommande mardrömmen jag hade som barn. En mardröm som kunde få mig att önska att jag skulle slippa somna. Det var alltid samma dröm. Jag låg i min säng i mitt rum. Sedan började sängen snurra runt, runt, så jag blev alldeles yr och till sist vid ett bivet tillfälle, vändes den uppochned och jag ramlade ner i ett myller av ormar. Natasha och jag är rörande eniga att det är obehagligt med mardrömmar. Vi kommer överens om att man skapar dem själv och att man därför måste tolka dem själv. Hennes mamma har väldigt stark intuition. När hon ringer hem och berättar, vet hennes mamma redan. Antingen har hon drömt, eller så har hon känt.

Efter vår lilla konversation om drömmar är inget sig likt. Lager av lager av fernissa sveps av och samtalet blir allt intimare och familjärare.  Natasha berättar om vinden som slår mot huset i natten och hur hon får svårt att sova, hur det bär med sig en känsla av obehag.

”Vi är som djuren vi människor, stannar upp och vädrar". ”Jag känner i kroppen vilket väder som är på gång att komma” anförtror hon mig medan hon masserar in en hårinpackning

Nu är jag fast fullständigt fascinerad över denna kvinna som bär med sig doften av slätter och bergkammar och de torra jordarna i Makedonien. Rösten skvallrar om ett vemod och en längtan och jag anar att henens hjärta är varmt och stort, det verkar rymma alla, mig också.

Jag får byta plats och hon trycker ned en plasthuva som värmer min hårinpackning och i näven får jag ett glas med capuccino. Jag dricker och känner mig lyxig. Dricker och andas in doften av hårinpackningen.

Natasha älskar alla sina kunder. "Alla mina kunder är så snygga" säger hon - och jag börjar nästan tro henne. Det verkar som om hon vill klippa fram deras personlighet - att det är en tjänst hon är skyldig dem. I fingrarna sitter tre generationers kunskap om hår och frisyrer. Hon berättar om salongen i Makedonien och hennes farfar Jordan som reste till Paris och London och förde med sig allt det nya till salongen där nere på torget i staden som jag glömt namnet på.

Jag ber henne sätta upp ett fotografi på sin far och farfar i hennes egen salong.  ”Det är något att vara stolt över”.  Hon nickar och ler. ”Snart” ”Snart” kommer de upp på väggen” säger hon med ett leende.

Jag berättar för henne om mina drömmar och hon lyssnar. Hon inte bara förstår, hon kommer med förslag och lyfter blicken och perspektivet, får mig att våga bli mer konkret i jakten efter drömmen. Under tiden som hon talar arbetar arbetar händerna och saxen med att skupltera fram en frisyr som ska passa till ansiktets linjer.  Två timmar känns som en heldag på spaanläggning och när Natasha till sist håller upp spegeln och visar min Victoria Posch Spice frisyr så ropar jag högt av glädje. ”Vad snyggt, Gud så snyggt”

Jag ger henne en snabb kram och tackar så mycket. Hon blir generad och ropar efter mig ”Du är jättegullig” ”Det är du också” svarar jag och sedan svävar jag fram, en decimeter ovan för marken, hela vägen fram till bilen som står parkerad ett stycke upp i backen, intill kyrkan. Vi hann prata om den också. "Jag är så lycklig för min utsikt över kyrkan. Jag brukar säga att Gud vakar över mig" säger hon och skrattar.

Det finns bara en sak att säga om Dig  Natasha - you rock!!!

http://salongbeautyworld.se/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

har jobbat näst sista veckan före semestern. har varit i min övernattningslägenhet och tryckt några nätter för att spara bensinpengar. Det går till så här. Man kliver upp på morgonen, äter myssli och mjölk, sedan ser man på några episoder av sex and ...

idag blev jag uppringd av en pigg tjej på Stage pool. Jag är med i en grupp om fem som ska coachas. Jag nappade på detta för jag tänker att jag ska upp på banan. Jag måste ta tag i den tappade fanan. Nu är det dags- jag är full av förväntan inför d...

http://insideoutnyc.wordpress.com/  

http://www.youtube.com/watch?v=tBGngixvQmE&NR=1   Kitty you go girl, kan avdramatisera det mesta - som här i Mensbloggen. ...

Det är något märkligt med gamla hus. ATt städa ur dem. I april städade jag ur det hus där jag levt med barnen i ungefär nio år. Nio är i princip en hel barndom. Jag gick igenom arbetsrummet och penslade mej likt en arkeolog ned lager för lager, grävd...