japp, då var den över självömkan alltså - för denna gången.

Tog och satte mig intill webbredaktören för kvällen och beklagade mig medan hon åt sina pannkakor med lönnsirap. Då insåg jag ju att det inte var ett dugg synd om mig. Fan jag får ju börja redan på måndag på nytt i gen och gå in i min berättelse i min lilla värld. Guud så jag längtar.

varför dippar man och vilken tur att det finns kamrater, arbetskamrater som drar upp en genom att bara vara lite förstående. Tack du underbara webredaktör som visade mig en filmsnutt med din hund på mobilen dä r vovven fått glädjefnatt och gjort en lustig dans -snurrat runt, runt, runt.

åter in i selen, men med ett annat moood åter till till jobbet ...ska läsa lite lokalnyheter, lite in och utrikes, annonser, väder och sedan är det tack och hemfärd.

nuh ar det sträckts ut så långt, gummibandet, att jag känner hur det raknar. Det känns som jag håller på att förlora all kontakt med det jag egentligen ska göra - skriva filmmanus. Jag tror det beror på att jag läste in nyheerna för synskadade i natt och jag läste ledarskribentens rapport från filmfestivalen i Göteborg. FAN, fan, fan jag som var så nära att kunna åka i år, hade tillcohmed skaffat flygbiljett och allt - så satte livet som vanligt igång att kärva och allt fick bero.

Det var droppen att tidningens ledarskribent - jajajajajja jag tycker hon skriver bra ledare men i alla fall......varför får honoch itne jag...ni vet den där gamla avundsjukan. Satan,satan,satan,satan. Hur injicerar manl ivslust nurå...jag som inte ens har råd med en positiv liten livscoach som viskar ien s öra attman är bäst, eller i alla fall bra. satan satan satans djävla livhelvete. Nästa vecka ärj ag ledig och då ska jag skriva på mitt manus hela veckan, men jag behöver  träffa någon annan i branshcen innan jag blir GAAAAAlen

varför ser det åter ut som om någon slängt in en handgranat och gått sin väg. Hela köket är belamrat, bänkarna spisen odiskad disk, diskmaskinen är full av ren disk, hela köksbordet kladdigt och ockligt, kanske för att den äldsta bakar sockerkaka som står i ugnen. Själv har jag hastat i väg till högstadieskolan för att hämta min yngsta flicka som varit vaken sedan fyra på grund av en mardröm. Hon åkte till skolan bara för att SYO skulle vara där och nu råkade hon itne vara där i dag. "Fan" sa hon när jag hämtad e henne "vaddå" undrar jag. "skolsköterskan har en djävla timing" "Vaddå?" Hon kom förbi när jag stod och väntad epå dig" "Och?" "Så la hon huvudet på sned och undrade hur det var fatt" "Jaha?" "Ja hon är ute efter problem hela tiden" "Hon klagar på att jag är underviktig och allting, snart får du väl ett brev från socialen som säger att du är usel morsa".

Nu är jag tillbaka i hemmet. Jag är sömnig, för jag har jobbat i natt.

När jag kommer hem möts jag av kaoset i köket och snart ska jag med den äldsta på arbetsförmedlingen.

"Varför är jag så hungrig säger" femtonåringen "SVARA du är min mamma!" jag ska svara, ser på ett par stint stirrande och bestämda ögon dolda under en bastant lugg. "Vad känner jag nu, du ska bara känna det". hmm tänker jag. "Du är ledsen" försöker jag med. "Jag måste på toa säger femtonåringen" och ser på mig på ett tonårsobstinataktigt sätt.

Åhh nu är jag trött och hungrig och ska in till stan till århundradets tråkigaste inrättning med mellanflickan. VI ska till A.F och hon ska bi förnedrad. Man blir altlid förnedrad på arbetsförmedlingen. Ibland är livet bara toppen.