förlåt mig att jag svikit dig så grymt. Idag är det den tionde januari. jag sitte roch gäspar vid köksbordet efter ännu en natts arbete. Jag undrar för mig själv om livet bara består av arbete. När ska lilla jag få tid att skriva och förverkliga alla mina projekt - undrar jag stilla, men imorse skrev jag hela två a4 på min dockanimationsmusical som är ett modernare strindbergst drömspel med arbetsnamnet "Ich bin keine mashine" och det kändes djävligt bra. SEdan vet jag också att jag ska sitta nästa vecka och skriva på in långfilm, jag ska gå ner mig, grotta ner mig i det mörka och bara skriva , skriva skriva - om inte gubben komme rpå att jag ska tvätta bilar åt honom som han ska sälja, så han kan åka på den där landstingsbetalda psoriasisresan. herregud firman går omkull om jag är borta i tre veckor, säger han. skulle du inte tänkt på de tlite tidigare - tänker jag för mig själv, men säger inget.

att inte säga vad jag tänker, det är mitt ledord för dagen - men inte för morgondagen - ty jag ska börja antigymnastik. en terapiform upfunnen  i frankrike av en kärring som heter therese och något konstigt efternamn. hon tror att alla minnen finns lagrade i kroppen och första steget till insikt är att hitta muskelminnenea som genar över intellektet och schowosh så är man där i barndomen och fattar plötsligt varöf r man kröker upp axlarna elle rundviker att ta plats och vet du kära bloggdagbok - jag tror tamejfan att det stämmer. Det ska bli en spännande resa och jag ser fram emot den.

Nu sticker det i ansiktet så jag måste nog sova lite för jag ska jobba ännu en natt och jag inser - lite smått pinsamt - att jag läste en artikel om kenya som inte var publicerad i papperstidningen. Nu får dom synskadade den till livs, utan cred i tidningen. Djävlar - djävlar - djävlar - hoppas ingen upptäcker felet, allra minst chefen. hoppas hon inte lyssnar av mitt band, men det skulle inte förvåna mig om det ligge ren liten lapp på bordet när jag kommer i kväll. äsh vad gör de tom hundra år, det är en värdslig sak - det skulle i alla fall karlson på taket sagt, jag önskar jag hade en sådan där propeller. Hade man den fick man nog ett annat probellerseende på vardagen. man kund eliksom zoma ut från alla futtigheter och sluta nojja in sig på småsaker.

hopp och hej leverpastej.