Sotaren kommer snart, ser mig i spegeln, är jag vackerSotaren kommer snart. En gång gick han i nian och jag i sjuan. Mitt hjärta klappade för honom, en cool kille, coolast i skolan.Jag förstod aldrig att jag var vad man i dag kallar nörd. Jag trodde livet var till för mig och att jag hade en central plats.men en dag gjorde han narr av mig inför hela skolan. Efterden dagen visste jag min plats i rangordningenSotarn kommer. Jag springer ut med en soppåse ler ängsligt.Innan jag lämnade Leo på dagis i morse snabbstädade jag pannrummet.Jag säger hej och ler ansträngt när jag går förbi. Sotaren sitter i bilen, läser, ser upptagen ut.Jag springer in och plockar upp skor i hallen. Städarnervöst köket. Varför gör jag så här tänker jag medan jag står och skrapar smet från ekskivan mellan spisen och diskbänken. - Fan,fan,fan, varför är jag så djävla dum.Sotaren står ute på gården och funderar.Jag öppnar dörren, frågar med kämkläck röst:- Vill du ha kaffeHan ser på mig med en rynka i pannan, förklarar sedan.- Jag talar i telefonEn liten örsnäcka leder in i örat-Åh nej, hands free, tänker jag och fortsätter skälla på mig själv:. - Hur kan jag vara så korkadFlyr in i köket, slår i gång datorn. Ser upptagen ut, har ett berg av papper att titta ned i. Något slamrar i stegen jag reste mot väggen i morse. Jag provklättrade den upp till taketFör att se om jag skulle ramla ned. Sedan sa jag till min man.Vi har inte satt dit dom där grejorna som håller fast stegen- Aj, aj, sade han. Snart får jag väl böter.- Det är en arbetsmiljögrej det där, säger jag. Nu hör jag hur sotaren klättrar uppför stegen. Manliga bestämda steg. För första gången ser jag mitt skrivbord på datorn på riktigt.En vargaspinuppa från femtiotalet.- Hu vilket hemskt skrivbord. Vad ska man tro om mig. Sotaren hinner nog aldrig läsa att det står ”Man hating, ball breaking, hairy legged feminist” intill pinuppan. tänker jag. Det är min mellandotter Anne-Louise som lagt in skrivbordsunderlägget som ett inlägg i könsrollsdebatten och arbetsfördelningen i hemmet. Bäst att klicka upp ett dokument, tänker jag.Oj vad mycket papper jag har, jag ser jätteviktig ut. Börjar googlar på produktionsbolag i Norge.Det dundrar när sotaren sotar skorstenen.Jag drar efter andan och försöker hitta produktionsbolaget Agigatorfilm. Flickarna är unklickable.Sotaren koommer in genom ytterdörren.Jag hoppar till vid köksbordet.Sotaren försvinner ner genom källartrappen. Lättad konstaterar jag att han inte ens såg hur upptagen jag var. Nu sjunker jag långsamt in i uppgiften ”Gunnar goes comfortable” verkar vara en rolig film. Vad skönt att han inte kom in, tänker jag och jobbar på.Just då,när jag inget hör sticker sotaren in huvudet i köket. Jag vänder mig om.- Tack det är bra för mig, jag behöver inget kaffe, jag har nyss ätit frukost, säger sotaren.- Jag har inte ätit än, så jag tar mig en kopp nu, säger jag och ler ansträngt. Sotaren håller kvar blicken några extra sekunder. Han har blå keps och mörka ögon. Han ser mig djupt i ögonen. Jag börjar känna mig som en ökenråtta hypnotiserad av en skallerorm.- Ha en riktig trevlig höst Marie, säger Sotaren.- Samma, säger jag och ler.Han är ute i bilen och lämnar gården. Det knastrar av gruset när den röda bilen lämnar uppfarten.Jag går ut på farstubron och försöker se mitt hem med sotarens ögon. Palmen sticker upp ur en blå kruka. Jag räddade livet på den härom veckan. Nu har den tagit sig. Bakom den en ojemålning i lämplig betraktarhöjd för femåringar, bilden av en segelbåt på havet. Havet är blått och båten är svart. Jag är medveten om att den liknar hötorg, men dom två minsta älskar den. Vi fick den och de andra tre oljorna som hänger i hallen. Konstnärens bil var trasig och han som bodde i den just då – hemlös som han var. Min Anders lagade bilen gratis och i utbyte fick han tavlorna. Han är snäll min Anders. I hallen står skrivaren, den nyinköpta, på familjeklenoden, skänken…(som mamma lyckades hindra mig från att måla lila när jag var i tonåren). På den sitter en pytteliten och mycket älskad liten teddybjörn som Leo dressat upp med en strumpa (klippt hål för huvud, armar och ben) Mellan två oljor hänger en som Leo gjort. Den föreställer några streck. Invid den hänger ett svart hav och en svart båt och på andra sidan en orange solnedgång. Nästan ett borgerligt hem, tänker jag…men så ser jag in i teverummet och då förtas hela intrycket. På gardinstängerna hänger ovanpå gardinerna strumpor, underbyxor och joggingbyxor på tork. Ser in i köket. Tre blommor i fönstret, två av dem blommar, en håller på att dö. En skamfilad buddah tronar i köksfönstret, helgonet Padre Pio framför den heliga madonnan som står och krampaktigt håller i en kanelstång.Magen kurrar. Sotarn har åkt…Sotarn är glömd.

Runt,runt till tvättstugan in i badrummet, runt runt. ÅKer till affären handlar blommor, ett ljus att sätta på bordet inivd datorn...Riktigt mysigt ska det bli att skriva.Ha,,,,vem fan försöker man lura. Flera dagar har jag skjutit den framför mig, början.Erkännandet kommer nu:JAG ÄR LIVRÄDDSå länge jag inte skriver, kan jag inget förstöra. JAg vill, men vågar jag.R-e-l-a-t-i-o-n-s- D-R-A-M-Aaj, fan vad stort det låter. Nu måste jag ta mig i kragen, sluta hitta på extrasaker.Börja........FAst egentligen har jag börjatI går skrev jag något om döden och satt på insidan av garderobsdörren. Jag närmar mig långsamt i cirklar. Ett statement om döden..och sedan...några tankar i huvudet, ett tänt ljus och en bukett blommor och ett städat hus.. Snart börjar jag.