Hösten är här. Fryser om nakna fötter i slitna balettskor. Dimmorna lättar ur sjöar. Tungsinnet på väg att släppa. Det damp in två mail från vänner i min box i dag. Ett från Finland och ett från Frankrike. Båda värmde min själ. Jag har vänner som tänker på mig - en bit bort. Det känns bra. Ännu bättre är att de båda är i branchen, en är skådespelare, den andre regissör, kanske kan vi göra något tillsammans en dag. Tungsinnet är på väg att vända. Mycket tack vare en klok person som fick mig att inse att jag inte behöver tvivla så hårt på mig själv, som jag så ofta gör. Varför måste man tvivla på om man räcker till. De flesta brukar vid slutet av sitt liv ångra sådant de inte gjort. Rädslan hämmar dem, får dem att stå och stampa. Jag kan avundas alla dem som är födda utan rädsla. Jag är så trött på min egen. Räcker jag till. Snart ska jag ned på filmfestivalen i Umeå och lyssna på en föreläsning om teveserier. Säner även en tanke till min classmate, som är så bra på att peppa. TAck för att du finns.