lillemann staplade runt på isen i dag. Först ville han inte åka alls, bara sitta på knä och skjuta puckar. Men jag tog en stol som låg ner och lurade honom att försöka. Två omgångar slagskott mot en tur med stolen. VI gjorde om det några gånger, tills jag fick honom att stå och skjuta puckar. Sedan åkte (eller snarare staplade fram) korta etapper. Ibland höll han på att ramla, men lyckades parera genom att fäkta med armarna. Hans leende varje gång han lyckats hålla balansen var obetalbart. - Har hästar också tre magar, frågar han nu, -Nej bara en mage, förklarar storasystern med väninna. De har varit och mockat hos hästar i går. Trettonåringen kom hem och stank häststall, men var så oerhröt lycklig. Snön är på gång att närma sig. Frosten har kramat sin järnnäve runt naturen som är vit och krispig. Fullmånen hänger fet och tung över kyrkogården. Ur sjöarna stiger en märklig gas, den sista av värmen, innan iset läggs som ett slutligt lock. Jag börjar tro på att julen kan komma. I dag är det skyltsöndag och jag har inte hunnit sätta upp julgardiner. Mellanflickan tycker jag är värdelös som inte julpyntar somk andra mammor. Det handlar om att prioritera, försöker jag säga. Hon ser på mig med en ilsken blick. Jag tror jag ska prioritera lite julgardiner i kväll. Barnen ser på julkallendern. Lilleman älskar den, storaflickan kan både ha och mista den. Snart är det jul. JAg har hört Kristina Lugn läsa dikter på DNs hemsida. Jag älskar KRistina Lugn.