i morgon blir det hemfärd. Vi arbetar på med vårt presentationsmaterial, det är merjobb än man kan tro. Just nu skriver vi på bibeln, dvs hur alla kraktärer är i sig själva och i förhållande till sina "medmänniskor" i teveserien.

I går jobbade vi precis hela dagen ända till klockan åtta när vi gjorde avbrott för att se på Glenn, en svensk roadmoavie på teven. Vi tyckte båda om den. Det kändes som man hämtat inspiration från börderna Kaurismäkis sätt att hantera det finska svårmodet och ordlösheten. Tror den får tre och en halv brödrostar av fem möjliga. Sedan drack vi vin och diskuterade livet. Det är tur att jag åker hem snart, annars blir jag alkoholist. Jag har druckit vin varenda kväll sedan i torsdags. Men i kväll tänker jag ta det lugnt för jag ska köra bil i morgon - köra långt - hundra mil.

I fredags var vi upp på Götaplatsen vid tiodraget på kvällen och såg Europes framträdande underGöteborrgsKalaset. Vår vän LEif fick panik av all trängsel så han åkte hem, men först hann vi svepa lite whiskey på en bar längs avenyn. Vid entren stod en mörk man och lät sig fotograferas med blonda yppiga skönheter. Vi trodde det var Dr Alban, men var inte riktigt säkra. Då reste sej Leif och sa med hög stämma (ungefär en meter ifrån honom) "Är du doktor ALban". Han svarade inte. Det tycker jag var roligt.

Sedan struntade vi i DrALban och drack mera Whiskey. Jack Daniel rinner så lent genom strupen på något sätt.

Nu är det söndag förmiddag och Marie står i dushen medan jag kopplar av i hennes arbetsrum innan vi ska sticka i väg till Västra Frölunda och hämta min bil. Jag gruvar mig redan för den långa färden i mrgon. Det är så jobbigt att köra bil så långt, men samtidigt så vansinnnigt mycket billigare. Soppan kostar cirka 1300 kronnor. En tågbiljett för mig och min dotter skulle gått på över tre tusen kronor...så vad gör man inte. Först blir det VArberg för att ta med yngsta dottern och sedan blir det Jönköping för att släppa på blivande svärsonen och så bär det av uppåt längs Vätterns blå vatten vidare in förbi LInköping, Nyköping, Stockholm, Uppsala. När man närmar sig Gävle tror man att man är hemma, men då har man ändå massor av  motorväg kvar att avverka. pust/suck

eller rättare sagt deltog i begravnignsgudstjänst i kyrkan i Gråbo. Vännen är Susanne Engwall - en studiekamrat från Journalisthögskolan i Göteborg. Vi var klasskamrater åren 1984-1986. I kyrkan satt vi intill varandra Marie Corneliusson, Leif Wilehag och jag. Vi var tillsammans ofta, hängde ihop i vått och torrt. Till Natobasen Greenham Common åkte vi oktober 1985. Det var Susannes idé. Vi bevakade grindarna där kvinnor från hela världen satt för att protestera mot Nato-missilerna. Leif fick bo hos kväkarna i deras bibliotek nere i Newbukry. Eftersom han var man var han inte välkommen. Men vi träffades i princip varje dag ändå och utbytte ideér och så där. DEn där tiden svetsar en samman. När man är några och tjugo äår man så päverkbar, kommer varandra så nära. Nu är hon borta.

Det var en fin och minnesvärd högtid.Tårarna kom. Det var sköntatt få  gråta och sakna riktigt ordentligt. Det kändes fint att så många kom för att ta adjö, inklusive patriarkerna Janne Josefsson, JAnne Jingeryd och han Lennart Persson

Mest synd tyckte jag om barnen, så små och moderlösa. Hur ska deras liv gestalta sig nu. Det är så orättvist. ATt ryckas bort, mitt i livet, vid 48 års ålder - det är alldeles för tidigt. Du fattas mej Susanne. Med ditt leende och din livsaptit. Jag är så tacksam för att jag fått vara din vän.

Prästen sa något fint i alla fall, han sa att en engagerad röst har tystnat, att en person som givit röst åt de utsatta försvunnit ur tiden. Mycket annat fint sa han också, han kände Susanne för han hade varit studiekamrat med hans lillebror.

Sista sången som spelades i kyrkan var en av Susannes favoriter U2. Ylu still haven´t got what your looking for:

http://www.youtube.com/watch?v=3vMUvCYTtmM&feature=related

Här är en intervju Susanne gjorde med Norén -jag hittade den på google:

http://www.sr.se/webbradio/webbradio.asp?type=db&Id=1606373&BroadcastDate=&IsBlock=

Jag gillade Madonna innan hon blev så pretto och Kabbala...

Men sedan hon skilde sig från Guy Richie är hon tillbaka tror jag från överklasstillvaron i England.

År 1994 intervjuades hon av DavidLetterman. När han presenterade henne som någon som legat med flest kändisar, tror jag Madonna blev småförbannad. Hon svarade med att ge honom sina trosor som present när hon gjör entré. SEdan säger hon "David Laetterman You are a sick fuck" hela intervjuen spårar sedan ur. Tretton ggr säger hon fuck.

Dessutom har hon på sig enl ång svart klänning och till det Dr Martens.

Den Madonna gillar jag...vi får se vad jag gillar den nya. SKulle inte hosta upp de pengar det kostar att se henne i alla fall. Det är ju ändå överspelat. här är hela intervjuen m madonna från det året:

http://www.youtube.com/watch?v=cRSP5ZUmxP8

är på väg att släppa, men än har jag en kråka som sitter och hackar på insidan av halsen. Förkylningar är ett elände, har inte kunnat träna på en hel vecka så snart är man tillbaka på ruta ett och har noll kondition när man äntligen kan ställa sig på löpbandet, gå på gymmet, springa i skogen. Det är så jobbigt att bygga upp konditionen på nytt, den där backen komme råter kännas så djävla jobbig, den som jag tänkt att jag med lätthet ska spränga när sommaren är slut. Nu är det ju en jävla uppförsbacke- skit!!!

jag vill gråta för jag hör en ängel sjunga

och den ängeln har jag jobbat med flera somrar - världen snällaste kimmelikim. Nu flyttar hon till stockholm. Må gudarna vara med dej Kim och må lyckan stå dej bi. Hoppas du finner lyckan, en scen och ett skivkontrakt, mindre än så vore inte värdigt.

kram/vännen Marie

http://www.myspace.com/kimvestinmusic

Blä. JAg är sjuk i dag. Det är inget kul. I går kväll ringde dottern som också är sjuk från norrlands inland. Hon var orolig och ville få bekräftat att hon INTE bar på svininfluensan. JAg googlade efter hemsidor som var fulla av information. VI upptäckte att hon tillhörde en av riskgrupperna, men jag lugnade henne med att det säkert bara var en sommar förkylning. I natt låg jag i feber och rösten bär inte längre, jag låter som ett hest gammalt fyllo.

Nu kokar jag vatten och ska försöka dricka varmt vatten med honung hela dagen så jag  har ngn röst som bär i natt när jag går in i radiotidningsstudion. Jävla sommar, jävla regn, jävla förkkylning...jävla drömmar som aldrig blir av.

U2 har varit i Göteborg och jag har inte sett dom - den här gången heller. Det gör lite ont i hjärtat för jag avgudar Bono ochjag tycker dom är så djävla bra.

Nästa gång - nästa gång måste jag bara vara där:

http://www.youtube.com/watch?v=IiVgHR-s33A&feature=PlayList&p=EDB8BFF2467726D6&playnext=1&playnext_from=PL&index=34