Nu gäller det att vara konsekvent. Tog en långpromenad i dag. Solen glödde ovanför havet. Dimman steg rätt upp och marken var frostbiten. JAg gick rakt mot solen och vidare förbi kajen och upp i skogen. Hörde en porlande bäck, passerade en häst som stod i hagen och tuggade på en tapp hö. Vidare, över stora vägen och in på en frusen åker, upp i skogsbrynet och sneddade förbi kyrkogården. Sedan var jag hemma. Det kändes härligt. Nu gäller det bara att få det till en vana. Funderar på att hoppa av bussen ända nere vid Tegsbron och gå hela vägen upp till Universitetet. Så man får upp orken. Det är ett måste.