en skål du burit in

och ställt fram på bordet

utan att väcka mej

en enkel skål

där du blandat regnvatten

gräs och himmel

när jag vaknade hade

rummets atomer dragits dit

satt och surrade vid kanten

knuffades och drack

av Bruno K Oijer

ur Dimman av allt

alla plikter - inget får fäste jag passerar röran, likgiltig. Så mycket jag borde, inget jag orkar. när ska den återvända - livslusten?