då fyller min stora flicka tjugo. Högtiden till ära är mellanflickan upprest från småland. VI gjorde en ceremoni i dag. Alla fyra barnen inklusive två pojkvänner,  jag, min X-man, grannens äldsta flicka och hennes pappa.

Vi skrev tio önskningar på ett papper och rullade ihop. Sedan åkte vi ut till havet. Där elementen möttes skulle vi utföra en ceremoni och slänga i våra önskningar.

Det finns en kraft i önskningar och ceremonier är viktiga. Jag hoppas allas önsknigar går i uppfyllelse. Man fick inte säga dom till någon heller. Det ingick i ceremonin. Det kändes högtidligt. Magisk toch högtidligt.

Som av en händelse fann min mellanflicka min dagbok jag skrev når jag var mellan tretton och fjorton år. Den låg i en garderob hos min mamma.

Det var smärtsamt att läsa om all den olyckliga kärlek. Kudden måste ha fått ta emot många tårar. Suck. Det är inte lätt att vara ung, man glömmer så snabbt...Inuti varje människa sitter ett barn med fötterna i gräset och vill bara ha kärlek. Hur lätt är det inte att glömma sådant, när vi rusar på i våra så kallade ekorrhjul.